Publicerat

Mediefolk i många länder är högst avundsjuka på vår unika svenska offentlighetsprincip. Vårt lika unika system med en ensam ansvarig utgivare är däremot ingen alls intresserad av. Hur kan detta komma sig? Det försöker tidigare PO, Pär-Arne Jigenius svara på i en ny skrift. Och Jigenius borde veta. Han fungerade själv som chefredaktör och ansvarig utgivare för GT och senare GP, sammanlagt ett tjugotal år, innan han blev Allmänhetens Pressombudsman, PO, under sju år. Hör honom diskutera sina rön med Anders Gerdin, tills nyligen chefredaktör och ansvarig utgivare för Aftonbladet. Diktators rätt Vad är det för för- och nackdelar med ensamansvaret?Tryckfrihetsförordningen ger samtidigt utgivaren något som motsvarar en diktators möjlighet att bestämma vad som ska publiceras. Men vet han/hon i praktiken ens om vad morgondagens tidning, radio- eller tv-tablå innehåller? Eller vad som händer på nätet? Välbetald syndabock?Fungerar utgivaren bara som en frivillig syndabock, kompenserad av en hyfsad lön? Är det inte sk