Publicerat

Polisen som nyhetskälla ifrågasätts ytterst sällan. Nyheter med polis inblandad består nästan alltid av raka berättelser från deras vardagsarbete. Självständig kritisk granskning av polisen förekommer ytterst sällan.Det är den bild av polisen vi får i dagens medier. Allt enligt undersökningen Hjältar, blåljus och säkerhet - konstruktionen av polisen i nyhetsmedierna. Medieforskarna Renée Skogersson och Göran Palm vid Växjö universitet har gått inom nära 400 artiklar och inslag om polisen i ett antal lokala och regionala tidningar plus två av SR:s P4-kanaler. Och berättar om sina resultat. Även om man inte är medieforskare är det ganska lätt att konstatera att polisen och det polisen gör verkar vara mycket nyhetsmässigt. Press, radio och tv flödar nästan över av alla rapporter om brott. Och brottsbekämpning verkar dessutom bli en allt hetare fråga för politikerna.   Brottsligheten minskar *(Ändring/Tillägg)I själva verket lär det vara så att brottsligheten, inte minst de allra grövsta våldsbrotten, minskar. S

Censurerade Ekots producent reportern Jan Mosander för att inte störa SR:s samarbete med biståndsorganet Sida? Ett kapitel i Jan Mosanders just aktuella bok Pengarna som försvann, handlar om Ekoinslaget där Mosander ifrågasätter Biståndet till rika Ryssland. Men inslaget sändes aldrig, trots att ledning och kvällsproducent tyckte det var bra. Ett år senare lyckades han däremot få in ungefär samma inslag i Ekot. Men då via en rapport från Världsekonomiskt forum i Davos. Vi frågar tidigare Ekochefen Staffan Sonning hur det kunde bli på detta viset. Kanske berodde det på att det var den tredje i raden av producenter som hade att bedöma inslaget? Kanske denne inte var lika känslig för kritik mot Sida? Eller finns det andra förklaringar? Olika meningar?Enligt boken har Ekot sammanlagt ett 20-tal olika producenter som enväldigt bestämmer vad som ska sändas i Ekot. Och det oavsett vad ledningen tycker.I ett annat kapitel, ”Att sitta på två stolar”, tar Mosander just upp Sveriges Radios nära koppling till biståndso

Nästa vecka kommer skriften Mediernas Ansvarighet ut. Underrubrik: -om Media Accountability på svenska. Skriften listar alla tänkbara metoder som finns för att öka mediernas öppenhet och därmed trovärdighet. Alla möjligheter att på olika sätt ställa medierna till svars, få dem att ta sitt ansvar. Bakom skriften står Torbjörn von Krogh, tidigare chefredaktör på Pressens Tidning, gästprofessor i Kalmar, numera doktorand i Sundsvall och frilans. Von Krogh tittar närmare på inte mindre än 34 system av alla metoder för mediekritik som på ett eller annat sätt används i Sverige. I en enkät har han sedan låtit olika tidningsredaktörer, radio- och tv-chefer, mediegranskare, medieforskare, organisationsföreträdare med flera att gradera metoderna för att få reda på vilken form av mediekritik som anses vara mest effektiv. Intressanta skillnaderOch det är framför allt skillnaderna mellan vad folk innanför och utanför medierna tycker som är det intressanta.Innanför medierna är man rätt nöjd med tingens ordning, utanför d

Lyssnare, tittare och läsare återkommer ständigt till den frågan.Och de vill gärna ha mer positiva nyheter i medierna.Men är detta möjligt? Vad är en positiv nyhet? Och finns det inte redan mängder av positiva nyheter i medierna? För mycket pr-material till exempel? Vi diskuterar saken med Kenth Andréasson, ställföreträdande ansvarig utgivare på Göteborgs-Posten, som varje vecka också svarar på läsarnas frågor i sin spalt ”Läsardialog”. -Huvudorsak till att det är mycket negativt i medierna är den traditionella nyhetsvärderingen, förklarar Kent Andréasson.Det som redaktionen anser vara intressant och publicerbart är ofta det som avviker från det normala - och inte sällan är det avvikande av negativt slag.Annonsbilaga i JournalistenHör också Jan Thygesen Poulsen - dansk tidigare reklamman, som betalade kring 170 000 kr ur egen ficka för att få med en bilaga i danska tidningen Journalisten. Målet var att nå de 12 000 medlemmarna i journalistförbundet. I bilagan ”Hjertet ind i medierna” uppmanar Thygesen Pouls

Radio Stockholm klippte bort ordet mörk i ett inslag om hot mot spärrvakter. -Censur, tycker en lyssnare. -Inte relevant, anser nyhetschefen. Vem har rätt? Vi frågar författaren till en handbok i mångfaldsjournalistik.Och på tal om omtalade Lars Norén - hör en krönika om de allt vanligare Mikrofonkyparna. Eller Pratminus-servitörerna. För några veckor sen sände Radio Stockholm direkt från en tunnelbanestation i västra Stockholm, där SL nu försöker stoppa hoten mot sin personal. En spärrvakt berättade bland annat hur han ”en halvtimma tidigare hade hotats av en mörk kille, som tog sig genom spärren utan att betala”. I senare nyhetsinslag var ordet mörk bortklippt.Friserar verkligheten-Jag förstår inte varför, undrar Bengt Olof Johansson, flitig radiolyssnare. Det gör ju oss lyssnare bara misstänksamma om journalister friserar verkligheten på det sättet. Vad klipps i så fall bort i andra fall?Gör alla journalister -Journalister friserar alltid verkligheten. Ordet mörk hade inte med saken att göra. Ingen vet de

Hur har kriminaljournalistiken från Arboga och Stjärnsund fungerat? Ska medierna namn- och bildpublicera oftare, bland annat för att varna allmänheten och hjälpa polisen? Varför innehåller medierna ofta spekulationer om brottslingars personlighet, bakgrund och motiv? Hur jobbar en bra kriminalreporter? Många tittare, lyssnare och läsare har haft synpunkter på  journalistiken från den senaste tidens tragiska händelser. En del anser att medierna är för försiktiga, andra att de går alldeles för långt. Så hur resonerar en medieforskare och två mediechefer?Följer kriminaljournalistikenEster Pollack - medieforskare vid JMK i Stockholm - har länge följt svensk kriminaljournalistik. Hon diskuterar det vi sett och hört med Rolf Stengård, nyhetschef på Ekot och Jan Helin, ny chefredaktör på Aftonbladet.Väntade med publicering Ekot och SVT:s nyhetsredaktioner Aktuellt och Rapport dröjde till exempel flera dagar längre än Aftonbladet med att publicera namnet på Anders Eklund, efter att han erkänt mordet på 10-åriga Engl

Pressens samarbetsnämnd vägrar låta Allmänhetens pressombudsman, PO och PON, bedöma tidningarnas arbetsmetoder. Något som annars skulle kunna höja tidningarnas etiska nivå och därmed förtroendet för medierna.Det var en av flera intressanta upplysningar som kom fram när Publicistklubben i Stockholm diskuterade frågan Kan man kan lita på medierna? i måndags. Tidigare statsminister Ingvar Carlsson (s), hotade i en motion för drygt 40 år sen med hårdare tag mot pressen. Han kunde då tänka sig en statlig nämnd istället för dagens självsanerande system. Arroganta ägare-Trenden idag är tyvärr att medierna är mer agressiva. Enskilda journalister är öppna för kritik, men tidningsledningar och ägare är ofta arroganta. Det skadar förtroendet, säger Ingvar Carlsson nu 40 år senare.Större hänsyn-Tvärtom, det har blivit bättre! Vi tar större hänsyn till brottsoffer, men går hårdare åt förövarna, anser däremot Irina Halling - informationsdirektör på Expressen. Arbetsmetoderna annat problem-Det stora problemet är oftast in

-Människor som blivit kända för att de dömts för brott ska inte behandlas som vilka kändisar som helst. Och överväg om och när det är nödvändigt att publicera namn och bild på grova brottslingar som avtjänar eller avtjänat sitt straff.Det skriver Allmänhetens Pressombudsman Yrsa Stenius i PO:s årsberättelse, som visar att antalet ärenden hos PO minskade en hel del. Men varför tycker hon till exempel att den så kallade Hagamannens namn och bild inte ska publiceras om det inte är ”tveklöst motiverat”.Vi undrar också vad Yrsa Stenius har för synpunkter på dagstidningarnas bevakning av de aktuella fallen med den försvunna flickan i Stjärnsund och morden i Arboga. Bevakningar som flera lyssnare i varje fall har synpunkter på.Silbersky dömer ut svensk pressetikRedan 1969 dömde advokat Leif Silbersky ut den svenska pressetiken. Då hade han på Publicistklubbens uppmaning gått igenom en månads tidningar och tidskrifter. Idag anser han i Publicistklubbens nyutkomna årsbok att ”vi är på väg mot ragnarök”. Ragnarök sam

I USA har dagspressen mer eller mindre gripits av panik. Annonsintäkterna minskar mer än på 50 år. Och de vikande intäkterna från pappertidningarna kompenseras inte alls av pengar från nätet. Men hur är läget för de svenska dagstidningarna? Är även de rädda för att de ska dö? Eller kan de möjliga problemen lösas, åtminstone på sikt?  Vi diskuterar saken med tre personer som har till uppgift att dra in pengar till mediehusen via de nya så kallade plattformarna. Närmare bestämt med SvD.se:s vice vd Anna O. Lindgren, Lennart Mattisson, utvecklingschef på Nerikes Allehanda och Niklas Jonason, vd på Citygate, som bland annat samordnar ett flertal dagstidningars nätsatsningar. Läsare upp, intäkter nerI förra veckan berättade vi att de traditionella medierna i USA aldrig haft ett så stort antal läsare/användare som nu. Samtidigt är de amerikanska dagstidningarna i ekonomisk kris. Intäkterna för de tryckta annonserna rasade mer än på 50 år, eller med nästan tio procent (9.4 %). Räknar man in annonserna på webben, va

Trots att den nya tekniken gjort att antalet potentiella nyhetskällor ökat kraftigt, har aldrig så många i USA konsumerat de traditionella mediernas innehåll som det senaste året. Fast det sker allt mer via deras hemsidor. Ändå lever framför allt dagstidningarna farligt. De klarar inte av ta betalt för innehållet på nätet. Annorlunda uttryckt: Annonssäljarna hänger inte med i utvecklingen på samma sätt som journalisterna nu sägs göra. Det här kan man bland mycket annat utläsa av årets över 700 sidor långa rapport om amerikansk journalistik, The state of the News Media, som Project for Exellence in Journalism ligger bakom. Internet har förvisso radikalt förändrat journalistikens förutsättningar. Men kanske inte riktigt på det sätt som man trodde för några år sen. Demokratiseringen försvann?Förr hette det till exempel att nätet skulle demokratisera medierna, göra att vi fick många nya röster, artiklar, inslag och perspektiv. I själva verket har nyhetsutbudet i USA blivit mer likartat och insnävat. De flesta h

Spelar det så stor roll om det så kallade storstadsstödet kring 100 miljoner kr sammanlagt till Skånska Dagbladet i Malmö och Svenska Dagbladet i Stockholm försvinner?Kanske behöver hela stödsystemet, som tillkom i början på 70-talet, renoveras? Eller fungerar det som en garant för en viss mångfald? De frågorna diskuterar Hans Wallmark - riksdagsledamot (m), tidigare politisk redaktör på NST och Barometern, Lars J Eriksson - politisk redaktör på Skånska Dagbladet (c) och Robert Sundberg - politisk redaktör på Dala-Demokraten (s). Som bekant så har EU uppmärksammats på den svenska presstödsmodellen och sägs kräva att i varje fall storstadsstödet försvinner. Inget för EU?Men frågan är om Sverige måste rätta sig efter EU också på denna punkt? Regeringen säger sig ju vilja behålla hela den svenska modellen.Fast kritikerna anser att regeringen tvärtom använder sig av EU för att slippa göra det tråkiga nedläggningsjobbet själv.Vill skrota stödet -Kritiserar Sverige EU för hårt spelar det mig i händerna. Då kansk

-Brittisk kvalitetsjournalistik är svårt sjuk, om än inte död, sa undersökande journalisten Nick Davies i Publicerat för två veckor sedan.-Journalistyrket är på glid. Vi upplever journalistikens de-professionalisering, ansåg medieforskare Gunnar Nygren någon vecka tidigare.Men är läget verkligen så illa? Är journalistiken utom all räddning? Eller går det att göra något åt problemen? Och i så fall vad? Vi försöker vi knyta ihop säcken, avsluta vår lilla serie om det bekymmersamma läget för journalistiken. Om nu kritikerna har rätt? Vi gör det genom att låta SJF:s, Svenska Journalistförbundets ordförande Agneta Lindblom Hulthén diskutera saken med Tidningsutgivarnas, en av TU:s mest aktiva chefredaktörer, Kjell Carnbro från Sundsvalls Tidning. Fjättrade vid datorerBåde Nygren och Davies slog ju larm om att journalisternas självständighet är i fara: De fungerar som innehållsleverantörer. Sitter fjättrade vid datorerna och kommer inte ut i verkligheten, skapar inga nya kontakter, hittar inga egna nyheter. Iställ

Vi uppmärksammar Internationella kvinnodagen genom att besöka Manooré FM i Senegal. I det landet har man inte kommit så långt när det gäller kvinnors rättigheter. Men med radions hjälp har flera steg tagits. Hör också en hel del brittiska kommentarer till Nick Davies bok Flat Earth News, som vi tog upp förra veckan. Den 8 mars är sedan länge kvinnornas dag - och det inte bara i Sverige utan även i andra delar av världen. Just denna dag för fem år sen startade en annorlunda lokalradio i Dakar i Senegal - Manooré FM, med undertiteln La Voix des Femmes - Kvinnornas röst.Manooré FM sänder program som tar upp frågor om kvinnors rätt och lika värde. Något som kan provocera många i ett land där 90 procent av befolkningen är muslimer och kvinnans ställning av tradition varit underordnad mannen, både ekonomiskt och juridiskt. Röster som hörsMen även i Senegal börjar kvinnorna göra sina röster hörda, Eva Kaijser har besökt radiostationen och träffat bland andra Amdjarra Da Silva och stationens chef Omé Kanton Sarr.Sv

De flesta av alla artiklar i de brittiska kvalitetstidningarna kommer helt eller delvis från nyhets- eller pr-byråer. Bara tolv procent av det redaktionella innehållet är eget material. Samtidigt producerar journalisterna tre gånger mer idag än för 20 år sedan. Och hinner inte kolla det material de sprider vidare. Det säger den undersökande journalisten Nick Davies med stöd av medieforskare i Cardiff. Han gör det i boken ”Flat Earth News”, ungefär ”Platta jordens nyheter” som alltmer dominerar medierna.Typexemplet som spreds över hela världen var nyheten om den så kallade Millenium-buggen, som skulle göra att våra datorer kraschade vid sekelskiftet. Det enda den gjorde var att göra många datorföretag rikare. Många falska nyheterMen Davies har hittat ett stort antal liknande falska nyheter. Förklaringen ligger i journalistikens kommersialisering, hävdar han. Tidigare ägdes tidningarna av familjeföretag och stiftelser. Nu har de tagits över av stora mediekoncerner med ett mål i sikte: ökad vinst, vilket betyde

Mediefolk i många länder är högst avundsjuka på vår unika svenska offentlighetsprincip. Vårt lika unika system med en ensam ansvarig utgivare är däremot ingen alls intresserad av. Hur kan detta komma sig? Det försöker tidigare PO, Pär-Arne Jigenius svara på i en ny skrift. Och Jigenius borde veta. Han fungerade själv som chefredaktör och ansvarig utgivare för GT och senare GP, sammanlagt ett tjugotal år, innan han blev Allmänhetens Pressombudsman, PO, under sju år. Hör honom diskutera sina rön med Anders Gerdin, tills nyligen chefredaktör och ansvarig utgivare för Aftonbladet. Diktators rätt Vad är det för för- och nackdelar med ensamansvaret?Tryckfrihetsförordningen ger samtidigt utgivaren något som motsvarar en diktators möjlighet att bestämma vad som ska publiceras. Men vet han/hon i praktiken ens om vad morgondagens tidning, radio- eller tv-tablå innehåller? Eller vad som händer på nätet? Välbetald syndabock?Fungerar utgivaren bara som en frivillig syndabock, kompenserad av en hyfsad lön? Är det inte sk

Publicerat med Åke Pettersson: Journalist - ett yrke på glid. Det hävdar medieforskare Gunnar Nygren. Dagens journalister har förlorat sin makt. Istället är de innehållsleverantörer i stora text-, ljud- och bildfabriker. Men hur och varför har journalistrollen "de-professionaliserats"? Går det att ändra på?

Hur bevakar massmedierna extrema politiska partier? Hur fungerar mediebevakningen till exempel i Södertälje, där nationaldemokraterna har två mandat i fullmäktige för andra perioden i följd?P1:s dokumentärredaktion har gjort två program. Men de lokala medierna verkar däremot mer eller mindre strunta i nationaldemokraternas främsta politiska spelplats i Sverige.  Hör Tomas Karlsson - politisk redaktör på Länstidningen i Södertälje, fram till i höstas dessutom nyhetschef - diskutera saken med Christoph Andersson som gjort de två P1-dokumentärerna. Fullmäktiges ordförande i Södertälje, Karin Östlund, tycker att de lokala mediernas insats är bristfällig. Hennes kritik drabbar också Radio Stockholm och SVT:s och TV4:s lokala kanaler.  För stor plats?Fast kanske är det tvärtom så att Christoph Andersson ger nationaldemokraterna oförtjänt stor plats i förhållande till de andra poltitiska partierna? Pensionärspartiet har till exempel också två mandat i Södertälje. Och samtidigt har de båda politiska blocken kommit ö

De flesta viktiga svenska mediepolitiska beslut har inte mejslats fram av funderande politiker. Snarare har diverse särintressen som näringslivet, medieägare som Stenbeck, Wallenberg, Bonnier och A-pressen, men även Sveriges Radio, haft avgörande inflytande över beslut om till exempel presstöd, när- och lokalradio och TV4. Ofta har det dessutom handlat om rena brandkårsutryckningar och hafsverk, framtvingade också av den nya tekniken. Men frågan är om inte alliansens samsyn i att storstadsstödet till Svenska Dagbladet och Skånska Dagbladet nu ska slopas är en ny form av mediepolitik där regeringen dessutom struntar i oppositionen? Svarar på den frågan gör medieprofessor Lars Nord på Mittuniversitetet i i Sundsvall, som granskat de senaste decenniernas svenska mediepolitik. Resultatet kan utläsas av titeln på hans bok: ”Medier utan politik - en studie av de svenska riksdagspartiernas syn på press, radio och TV”. Hör Lars Nord berätta om vad som hände i de politiska leden när vi fick presstöd, lokalradio, när

Är det här en del av framtidens lokaltidning? Att följa upp det tidningen skrivit mycket om tidigare. Och att verkligen gå på djupet.Hör om Helsingborgs Dagblads satsning på en ytterligt läsvärd skoluppsats som kortades, men ändå blev ett 12-sidigt reportage i söndagsbilagan för en knapp vecka sen.    ”De dödade sin vän” löd rubriken på bilagan och artikeln, som handlar om vad som verkligen låg bakom det av medierna väldigt uppmärksammade mordet i Bjuv 1994. Det visar sig att den bild som medierna gav för tretton år sen skiljer sig markant från den bild som tar form idag. Inget rollspelDet talades och skrevs till exempel mycket om att mördarna hade påverkats av rollspel och videovåld. Men mordet hade inte mycket med detta att göra. Den 20 november 1994 förvandlas två unga Bjuvsbröder till kallblodiga mördare. Journalistvikarien Fredrik Lassen skriver om pojkarnas uppväxt, brottet, straffet och vägen ut i samhället igen. Vikarie i BjuvFredrik Lassen råkar dessutom vara tillfällig lokalredaktör på HD i Bjuv. S

Inte nog med att Statens kulturråd anklagas för politisering och censur efter att stödet till tidskriften Mana - åtminstone tillfälligt - stoppats på grund av tidningens bristande kvalitet, eller felaktiga åsikter?. Nu anklagas kulturrådet dessutom för att i första hand ge pengar till sina egna kulturtidskrifter. -Det är värre än vänskapskorruption! Det handlar om ett kotteri som delar ut pengar till sig själv, säger Bo Axelsson, som ger ut Tidningen Boken med bas i sydöstra Skåne. Och får medhåll av andra redaktörer.I flera år har Axelssons kulturtidskrift fått minskade anslag. De senaste två åren med 50 000 kr. Smalt går före brett-De ogillar min breda inriktning. Smalt och med Stockholmsanknytnig gynnas däremot, enligt Bo Axelsson, som tillsammans med några likasinnade protesterar på kulturdepartementet i nästa vecka. Fel åsikter? På fredag tar också kulturrådets nya styrelse ställning till om tidskriften Mana i Malmö ska få fortsatt produktionsstöd. Frågan är bordlagd sedan flera ledamöter i den gamla s